Blog Image

...en tjej-tant-kärings hemsida!

Jag har en bra relation

Funderingar (start -06) Posted on 2009-07-21 15:43

…i alla fall om man får tro resultatet jag fick när jag gjorde en relationstest på Expressen.se!

Så här stod det:
Du kan skatta dig lycklig. Din
relation verkar vara fantastisk när det gäller kärlek och glädje. Du
respekterar din partner, kör inte över dina egna känslor utan verkar
leva i harmoni och balans.
Ta nu vara på det goda som finns, vårda kärleken och glädjen med
ömsint. Ser du minsta fnurra på tråden, ta hand om problemet direkt.
Fortsätt att leva i öppenhet.

Länk till testet >>



Meningen med allt jag gör…

Funderingar (start -06) Posted on 2009-07-18 13:54

Vad är det för mening med allt egentligen? Varför ödsla tid på allt skapande som jag håller på med? Var är mitt fokus? Vem är jag och hur agerar jag i förhållande till andra? Det här är frågor jag har ställt mig själv efter en “diskussion” med en vän på facebook…

Meningen med allt har jag nog ganska klar för mig. Att må bra och klara dagen. Mitt mål har aldrig varit att lägga all kraft på en enda sak. Det skulle i så fall innebära att jag får försaka annat i mitt liv. Då skulle jag bli tvungen att prioritera bort, både vänner och familj och sådant jag tycker är roligt. Det vill jag absolut inte göra! Men priset jag får betala är ju att jag inte får en enda sak gjord med största möjliga fokus och med bästa möjliga resultat.

Egentligen finns inte det alternativet för mig. Jag kan ju inte fokusera på mitt företag och strunta i allt annat i mitt liv. Argument ett mot detta är ju Jonatan och Ruben. Argument två är Tommy och argument tre är mina vänner. Argument fyra är sånt jag mår bra av att göra som inte har med företaget, familjen och vännerna att göra alls.

Varför då ens ödsla tid på det jag gör då da? Tja, först och främst så måste jag då och då prioritera bort både familj och allt annat till förmån för det jag gör för detta också är det jag har som inkomstkälla. Jag måste helt enkelt sitta på min stol i kontoret och skapa text, bild, hemsidor och tidningar för att jag får betalt för det. För att jag försörjer mig på det sättet. Vilket också är till nytta för min familj fast på ett annat sätt än det jag syftade på i förra stycket text.

Fokus har jag valt att lägga på att hålla alla dörrar öppna till alla möjligheter att få göra det jag älskar och samtidigt tjäna pengar på det. Jag vill skriva, fotografera, skapa hemsidor och trycksaker. Det är detta som är mitt kall just nu och det är detta jag mår bra av att göra. Så är det!

Att skapa en ny webbsajt ger mig samma känsla jag fick när jag målade förr. Jag minns hur en duk eller ett akvarellark kunde uppta hela min själ och ge mig tunnelseende. Driften att skapa, att fortsätta måla, ändra en aning i nyansen här, lägga till en liten detalj där och så vidare tog hela mig i anspråk. Samma känsla får jag när jag skapar för webben eller när jag arbetar med mina bilder eller när jag redigerar en ny tidning. Precis samma känsla faktiskt!

Jag har akvarellfärger, oljefärger, dukar, penslar och allt annat man behöver för att skapa bilder för hand på mitt kontor också. Men det jag gör på datorn ger mig ett mervärde som inte de där attiraljerna kan ge. Det jag gör i ettor och nollor går att lägga ut på nätet och göra tillgängligt för alla att se mer eller mindre omedelbart. Som konstnär målar man ex antal tavlor. Sedan väljer man ut de bästa verken. Dessa ska man sedan få tillgång till att ställa ut någonstans. (Vilket inte är en självklarhet.) Men om man får den möjligheten tar man sina tavlor till ett galleri där man har vernissage då ett fåtal intresserade kommer för att se det man skapat.

Som skribent, journalist, informatör, webbdesigner och webbredaktör skapar man för alla och beroende på syfte och målgrupp skapar man inte så mycket för sin egen skull som för deras. Detta ger ytterligare en dimension i mitt skapande som inte måleriet gav mig. Det finns ett akademiskt syfte och ett hantverk bakom det jag gör som jag inte får utlopp för med pensel och duk.

En av mina porträttpersoner som jag intervjuade för Miljö&Hälsa för några år sedan sa att hon gick till jobbet varje morgon lika glad i hågen eftersom hon visste att hon gjorde skillnad. Vad hon menade var att hennes yrkesutövning ledde till förändring och att det var detta som drev henne.

Det yttersta syftet i mina ansträngningar på alla fronter är just detta, jag vill göra skillnad. Inte för att framhäva mitt ego utan för att andra människor ska bli berörda, börja tänka efter och kanske förändra sig så att världen förändras och då helst till det bättre!

Miljö, natur, mänskliga relationer – detta är de områden jag gärna vill göra skillnad på. Det är här mitt fokus ligger i det jag skriver, det jag skapar för webb och i tryck. Livet på den här planeten kan man egentligen sammanfatta det hela med. Jag vill helt enkelt göra skillnad för framtiden och mänskligheten. Storslaget av mig kanske. Men den driften är så stark att inget kan hindra mig i mina försök. För mig räcker det om jag lyckas beröra någon med något jag skrivit eller med en hemsida jag skapat eller om jag berört någon med ett fotografi jag tagit. Det är det lilla som räknas och många bäckar små blir till en stor å heter det…



Att älska

Funderingar (start -06) Posted on 2009-07-14 01:23

Jag har funderat lite kring det där med att älska. Ja, inte att älska så nu, utan att älska sin nästa, sina syskon, sina föräldrar och sina vänner…
Den man blir förälskad i och kär i och som man förhoppningsvis lär sig älska är ju EN sak. Men sina föräldrar, syskon och vänner har man ju inte varit förälskad i men man älskar ju dem ändå. Eller hur?

Det är ju faktiskt så att alla förälskelser inte nödvändigtvis leder till att man älskar. Ja, jag menar, vem har inte varit fantastiskt förälskad och sedan var det inte mer..? Det var väl mest så när man var tonåring.

Men att älska sina vänner, sina syskon och vem det nu kan vara som man inte först har varit förälskad i och sedan haft en kärleksrelation med är ju något annat. Ibland har jag älskat alla i hela världen men för det mesta kan jag nog räkna upp ett dussin personer som jag älskar mer än andra.

Det här är personer som jag vill ska ha det bra och slippa olycka och sorg. När de känner sådant känner jag mer med dem än jag kanske gör med andra. Men just dramatik i vardagen kan jag nog känna empati med de allra flesta.

Under kvällspromenaden med vovven förut tänkte jag på att jag inte vill raljera och snacka skit om andra. Däremot finns det mänskliga egenskaper som jag mycket väl kan använda om jag vill vara cynisk eller raljera. Den som tar åt sig får själv göra en analys av sin karaktär i så fall. Ja, jag menar egenskaper som ren egoism och total avsaknad av medkänsla och empati är egenskaper jag har MYCKET svårt för.

Men att säga att en person enbart är sådan är att gå för långt. Ingen är så svart eller vit att han eller hon bara har en enda egenskap. Jag tror faktiskt att man genom att lära känna sig själv och sina svagheter kan göra ett val.

Man kan helt enkelt välja hur man vill vara och sedan försöka leva efter det valet. Vill man vara egotrippad och trampa på andra för att nå sina mål så har man gjort det valet. Vill man vara ödmjuk och snäll utan att bli ett offer i alla sammanhang har man gjort det valet. Att alltid lyckas med sina val är en helt annan sak. Alla är egotrippade ibland och jag tror att alla någon gång kan känna ödmjukhet.

Jag älskar mitt liv och jag älskar att försöka leva ett bra liv och göra bra val. Inte enbart bra val för mig själv utan val som inte gör mig till ett offer men samtidigt inte skadar andra. Visst är det svårt ibland. För då och då verkar valet stå mellan att stå som förloraren eller som vinnaren men trots det så tänker jag inte bli cynisk och egotrippad och sluta kompromissa. Det är också ett val.

När det gäller de personer jag älskar så är ambitionen att alltid göra det som är bäst för dem. Här handlar det ju också om förtroende och tillit. Att våga älska är viktigt och det är därför bäst om de personer man älskar även är personer man känner förtroende och tillit till.

Det finns många exempel på människor som väljer att ge sin kärlek till personer som ständigt sviker, som ständigt tar men aldrig ger. Jag tror att de många gånger hamnat i en nedåtgående spiral av destruktivt beteende. Som en kvinna som inte lämnar en man som slår henne. Hon har förlorat all sin självaktning på vägen och tror inte hon är värd respekt och kärlek tillbaka när hon ger sin till en sådan man.

Han å sin sida måste ju må fruktansvärt dåligt som inte kan ge kärlek utan i stället hatar och slår.

Att stå upp för och försvara någon man älskar är inte heller lätt. Då handlar det om att utsätta sig för fara. Själv har jag nog lärt mig att det inte går att lita på att det finns någon där som står upp för mig när jag behöver det i alla lägen. Men det finns alltid någon som lyssnar och någon som kan ge stöd. Om jag ber om det finns det alltid någon där för mig som kan ge mig en kram och det är inte fy skam det heller!

Jag har mina barn som jag älskar, jag har vänner som jag älskar, jag har syskon som jag älskar och jag har många fler i mitt liv som jag älskar också. Dessutom har jag Tommy som jag älskar mer än han någonsin kommer att förstå…

Jag har det bra!



Ett vanligt blogginlägg…

Funderingar (start -06) Posted on 2009-07-03 13:18

…ja hur är ett vanligt blogginlägg egentligen? Vad tänker man på när man hör ordet blogg? Jo någons nät-dagbok kanske…? Men jag tänker nog mycket på det nya sättet att göra sin röst hörd också. Mycket är ytligt strunt, som alla dessa ute- och innelistor, mode- och trendbloggar och sådant. Men för de flesta har nog bloggen blivit vad gamla tiders dagböcker var. Här berättar man vad man gjort och tänker göra, vad man drömmer om och vad man reagerar över…

Ja kort sagt, en blogg är en kanal att orda av sig på för oss som har skrivklåda! 🙂

Igår kväll tog jag, Ruben, Tommy och Matilda bilen till Kil. Till Fryksta. Där doppade jag och Ruben oss medan Tommy tog en promenad med Matilda utmed strandkanten. Solen hade precis försvunnit bakom Kils Kyrka på vänstra sidan av stranden. Kyrktornet och träden där uppe blev en fin siluett mot en aprikos himmel med cirrusmoln i svängda figurer.

Det var fler som badade så vi var inte ensamma. Några killar höll på att kasta boll och ett par tjejer smög omkring som om de inte var ett dugg intresserade. En äldre dam gick långsamt ner och doppade sig och sedan upp igen och ett äldre par satt, nybadade under ett träd och åt medhavd kvällsmat.

En och annan båt syntes där ute och kullarna blånade bort över mot Sunne. Freja syntes vid Fryksta stationshus till höger och det låg ett par husbåtar mellan stationen och stranden där vi befann oss.

När vi kände oss nöjda och betydligt svalare i kropp och själ gick vi till bilen igen. I stället för att svänga till vänster och ner mot Forshaga så valde vi andra hållet. Upp för backen mot kyrkan till. Efter någon kilometer svängde vi höger och körde förbi kyrkan. Solen lyste däruppifrån som en stor klarröd julgranskula. Himlen var rosa-lila-röd och molnen som eldtussar. Men det varade inte så länge, solen dök ner bakom bergskammen och lämnade efter sig en blå skymning.

Vi körde mot Nilsbybron utmed Frykens strand. Naturen är otroligt vacker i Värmland på sommaren. Fryken kom ibland nära vägen och ibland var det fält emellan. Några enstaka hus och några enstaka hästhagar plus en och annan fårhage passerades.

Norsälven åkte vi över och för er som aldrig varit här kan jag berätta att det är sååå fint att åka här.

När vi passerat Nilsbybron som också är fantastiskt vacker och hamnat på Forshagasidan av Fryken svängde vi höger igen. Nu hamnade vi på en grusväg som slingrar sig upp på Frykensås. Där uppe är det mest skog. Här och var nyligen avverkad. Det känns när dofterna från det färska virket letar sig in i bilen.

När vi kom upp på höjden och grusvägen planade ut lite kom vi upp på en liten svag kulle med en svag lutning neråt då vi såg en skugga passera vägen. En älg!

Jag saktade ner och smygkörde fram emot hyggeskanten där älgen försvunnit och där stod den och tittade nyfiket på oss. Jag stannade, vevade ner rutan och bad Ruben om kameran som stod i baksätet. Tommy hjälpte mig och här är resultatet:

När älgen efter flera minuter bestämde sig för att skutta bort över hygget körde vi vidare hemåt. Väl hemma såg vi en film och åt jordgubbar från Ängebäck!

Tänk vad man har det bra!



Fotouppdatering

Funderingar (start -06) Posted on 2009-07-01 22:50

<!–
WriteFlash('http://foto.cicciwik.se/#18‘);
//–>http://foto.cicciwik.se/#18

<!–
WriteFlash('http://foto.cicciwik.se/#17‘);
//–>http://foto.cicciwik.se/#17



« PreviousNext »